Det kanske bara är jag som tycker så här, men är inte frågan "hur mår du?" lite befängd? Jag menar, om man frågar någon så vill man ju 90% av gångerna inte höra sanningen. Man vill vara artig och fråga. "Hur är det med dig då?"
Och även om man mår skit så ska man svara "Bra, du då?". Meningen med frågan har liksom bleknat lite och det finns bara ett rätt svar.
Sedan så finns det ju såklart de där tio procent som sker lite då och då. När folk verkligen menar det och ärligt undrar. Är ärligt oroliga och vill höra sanningen, men hur ska man veta när det är?
På senaste tiden tror jasg jag har tappat den sociala koden och svarat brutalt ärligt när folk bara frågar av artighet, och när folk verkligen undrar har jag ljugit. det är inte förrän efteråt som jag inser mitt misstag. Men det är inte så enkelt faktiskt. Eller, jo det är det väl kanske, man måste nog bara lära sig att ta ut frågan ur sammanhanget. Jag tror att jag har varit så desperat för att någon ska fråga på senaste tiden (på grund av vissa saker som jag inte tänker gå in på. I alla fall inte just nu) att jag inte har tänkt efter om sammanhanget och svarat ärligt. Det har hänt flera gånger.
"Hur mår du?"
"Sådär..."
Tystnaden efter det där skulle kunna döda...
Men på något sätt borde väl personen som frågade få ta konsekvenserna. Jag menar varför fråga om man inte vill veta svaret?
För att starta en konversation, okej jag fattar, men ändå. Säg att det är fint väder eller berätta något ointressant om ditt liv, men om du inte vill veta svaret på frågan, snälla fråga inte för jag blir så förvirrad av vilket svar jag ska ge.
Det är som ordet hata om som alla snckar om hela tiden. En gång för länge sedan betydde det typ tortyr och mord och hela tjotahitet, men det betyder det inte längre. Nu betyder det typ "ogilla". Samma sak med frågan. (Nu låter jag som en gammal tant men Gun-Britt inom mig har faktiskt också åsikter och vill också uttrycka sig.) Den har liksom tapppat mening på grund av överanvändning.
På något sätt har det nog med personen som frågar också. Jag menar, om det är någon som man är nära tänker man väl att man kan vara ärlig, men folk man inte är lika nära ljuger man för.
Jag antar att det är där som min sociala kod tar slut för mig, för de jag är nära måste ju ha rätten att fråga frågan av artighetsjäl också. Eller hur? Det är bara jag som inte har några sociala koder och inte fattar sammanhanget. Samma med folk jag inte är lika nära, fast andra hållet. Men det måste väl jag träna på.
Förlåt om du läser det här och jag har öppnat mitt hjärta och själ för dig när du bara ville småprata, och förlåt om du har frågat och jag har svarat "bra." när jag uppenbarligen inte varit ärlig. Mina sociala koder har gått sönder.
hur mår du?,
sociala koder,
stelt,
sönder,
